fredag 30 september 2016

En vacker höstmorgon.

Om ni visste hur fint det är här just nu.
Jag sitter på min gamla kökssoffa. Vid det stora slagbordet som nog har en 100 år på nacken. Ett bord som jag vuxit upp med. Hela stora familjen fick plats kring det. Hur många födelsedagar har inte firats med hemmakokt saft och mormors kubb. Och jular, med juleduken (som jag också fick när jag fick bordet) som alltid ska ligga på. Förväntansfull julmiddag, för efter middagen så skulle Tomten kanske komma. Hemmagjord salat och julmust. Nyår som firas in med de traditionsenliga räckmackorna. Min egen son satt för första gången i en babystol vid just det här bordet.

Vi hade alla våra bestämda platser. Jag på soffan bredvid min ena storebror. Mitt emot mig satt min andra storebror, och mitt emot honom min syster. På min högra sida satt mamma på kortändan. Och mitt emot henne på den andra kortändan min pappa.
Nu har jag, min man och ongen våra bestämda platser kring bordet. Jag älskar det här bordet.

Sitter och  ser ut genom de höga spröjsade fönstren här intill. Ute driver vinden genom det höstmålade trädet, små skurar av gula och röda löv dansar då och då ned mot marken som redan är klädd av en matta av färgglada löv.
På andra sidan byvägen ser jag alla kohagar, men just nu ser jag inga kor alls. Lite längre bort kan jag se några hästar i en hage. Solen skiner. Det är en underbar höstdag. Och imorgon är det den första oktober. Jag gick in i vecka  igår. Vill att oktober och november ska gå fort. Så jag vet att den lilla därinne faktiskt stannat.
Den lilla kallas nu för embryo. Den är bara någon millimeter lång och börjar utveckla lungor. Ryggmärgen som tills nu legat helt blottad ska stängas. Anlagen till armar och ben bildas. Även de första blodcellerna och blodkärlen blir till. Hjärtat är bildat i form av ett rör. Det börjar slå. Om åtta månader blir embryot en komplett människa.

onsdag 28 september 2016

160928

Åh vad jag behöver en lugn stund utan en onge som hänger mig i hosorna och kräver konstant uppmärksamhet.

Stickplaner och decemberlängtan.

Kommer längta till december dubbelt upp i år. Men jag väntar också bara på blodet. Hur undviker man det, att vänta på kramperna och blodet när man så nyligen genomlidit ett missfall? Jag antar att jag får rikta in mig på allt annat som ska göras, och vardagen. Snart går jag tillbaka till skolan igen och har de två avslutande kurserna. Den ena har jag redan läst halva, arbetspsykologin. Och i vanliga fall älskar jag psykologi men den här kursen är verkligen ett riktigt bottennapp. Efter det blir det branschengelska. Har ingen aning om vad jag förväntar mig av den kursen. Engelska är ju ändå ett språk jag har stor läsförståelse i, men är inte lika bra att skriva och hantera grammatiken. Det lär ju bli ett par övernattningar nere i Gävle. Nere på det B&B där jag för drygt en månad sedan märkte av det påbörjade missfallet. Det känns faktiskt, kanske fånigt nog, lite jobbigt. Nå. Jag måste våga tro att jag kommer gå hela hösten utan att börja blöda igen. Och att jag sedan i början av vintern kommer påbörja min tredje och sista praktik. Jag kommer ha massor att göra i höst och vinter.
Har en hel del planer för stickningen också. Känner att jag behöver hitta lite nya roliga projekt för jag har kört fast lite i stickglädjen. Just nu har jag tre projekt på stickorna.

  1. En tröja till mig själv. Men är inte alls nöjd med färgen på garnet. Inser att jag inte passar alls i den färgen. Så jag vet inte om jag ska sticka klart ändå, och kanske ge bort den eller bara sälja eller ge bort garnet. Mönstret är också ett helvete. Inser nu (igen) varför jag brukar undvika att sticka Drops mönster. Det händer typ 8 saker samtidigt, det är ett helvete att hålla ordning på vart man är och vad man ska göra. Plus att de tröjor jag stickat av dem och de mönster jag läst, så ska tröjorna stickas i bitar och sedan sys ihop. Det tycker jag är helt värdelöst, bättre att sticka ihop allt med en gång och sticka antingen runt eller fram och tillbaka. Känner att det här projektet har tagit död på min sticklust lite.
  2. Ett par raggsockar till Heidi. Jag stickar sällan på beställning. Men ibland slinker några igenom, och när en gammal vän önskar hemmastickade sockar vem är jag att neka? Det här är en bra stickning att ha med på jobbet eller när man ska vara social, då jag låter händerna jobba utan att egentligen behöva koncentrera mig. Eller okej. Kanske lite när jag kommer till hälen. 
  3. En halskrage i det här underbara lövmönstret. Det är också en gåva till min kära vän Saran som bor i Blekinge. Till hennes söta lilla dotter. Jag älskar det här mönstret, har ju en viss förkärlek för lövmönster... Kommer absolut sticka en till mig själv också. Fast ja. I en lite större storlek. 
Har sett ut en underbar filt med lövmönster på också som jag tänker sticka till den framtida bebisen. Kan bara inte riktigt välja färg på garnet. Eller material. Svalare sommarfilt eller en värmande höst eller vinterfilt? Jag får lägga den på is fram till vintern. Skulle vilja påbörja en ny kofta till mig själv. Kan inte riktigt välja bara. Kanske denna med löv från samma stickerska som lövkragen. Har en koftlåda med ett gult fint garn från Limmo Design som skulle räcka. 

måndag 26 september 2016

Förkyld och gårdsvisning.

God morgon!
Idag tog jag faktiskt en höstjacka. Riktigt kyligt ute. Vi har inte haft minusgrader ännu dock. Men de kommer väl när som helst, så jag antar att det är dags att ta in de pelargoner jag eventuellt vill ha kvar. Tycker de är så himla tråkiga att övervintra så jag får se hur jag gör. Kanske hivar jag bara iväg dem. Förutom de två jag fått av mamma då, de får nog flytta in.
Ongen är fortsatt förkyld, har sovit hela natten i natt dock. Jag vaknade till strax efter sju och låg och såg på honom där han låg intill mig och sov tungt. Och plötsligt sätter han sig bara upp, ser på mig och ler och meddelar att "mamma vet du att man kan bala strängarna direkt efter man kört med skördetröskan?". Eh, jahaa tyckte jag. Drömde du om det? "Nä, men pappa har talat om det.". Det här hur de kan vakna på en halv sekund och vara igång direkt. Idag är han hemma hos sin mormor och morfar för dagis är stängt. Får se hur det blir imorgon dock, han är väldigt förkyld och har inte varit pigg alls i helgen. Själv har jag ont i öronen. Har haft det till och från hela veckan så jag faller väl dit om jag har otur...


I eftermiddag ska vi på en visning på en gård. Tror dock det inte är något för oss, men det får väl framtiden utvisa. Det var över ett år sedan vi var på någon visning så det är rätt kul att ändå gå. Trivs ju otroligt bra där vi bor nu, men visst finns längtan ändå efter något eget. Men. Ändå. Vill jag inte alls flytta från byn! Nå, vi får se.
Och efter visningen ska jag ned på stan och träffa min goda vän Carolina. Vi ska fika, sticka och planera för vår träning. Som vi ska börja med. Typ. Hehe....det är viktigt att planera!

söndag 25 september 2016

Jovars.

Jag erkänner, jag lyssnar just nu på julmusik. Läste om julpepp hos sandralinnea, och jag kan väl erkänna att jag längtar lite. Det ÄR ju helt fantastiskt mysigt. Helst tiden innan. Advent. Lucia. Åh jag smäller av så mysigt.

Ny blå ljung och ny mjölkhämtarkanna.


Marsvinsbur.

Den evigt återkommande frågan, vart tusan tar helgen egentligen vägen? Har fått en hel del gjort under den här helgen i alla fall. Både storstädat köket (ja alltså just nu kan man faktiskt SE bänken, helt otroligt!) och tvättat ikapp all tvätt. Om det är något jag och min man är duktiga på är det att dra på oss ett tvättberg utan dess like. Och varje gång allt är undantvättat säger vi till varandra att nu, nuuuu ska vi inte hamna i samma fälla igen utan faktiskt tvätta undan direkt. Ha. Ha. Ha,
Byggt en marsvinsbur med, och det blev precis lika bra som jag tänkt mig. Nu har grisarna det lite större och mysigare.
Var iväg och åt på Pinchos här inne i stan igår också, det gick över förväntan. Men det kanske inte fanns så mycket som ongen faktiskt gillade. Han fick en korv på vägen hem. Hehe. Men mamman ifråga var väldigt mätt och nöjd. Jag bara älskar sötpotatisstripsen där. De är något av det godaste jag vet just nu,